Att ta seden dit man kommer
Never refuse an invitation
never resist the unfamiliar
never fail to be polite
and never outstay your welcome
Just keep your mind open and
suck in the experience
and if it hurts
you know what... it's probably worth it
(Leonardo DiCaprio i The Beach)
Att äta är inte enbart en nödvändighet för vår överlevnad utan lika mycket en social aktivitet. Ett sätt att umgås. En väg att mötas. Och aldrig blir väl det tydligare än när vi är på resande fot. Jag har efter egna studier kommit fram till att svensken för det mesta är nyfiken och öppen för vad andra länder har att erbjuda i matväg till skillnad från många engelsmän som ju verkligen borde ta tillfället i akt när de är på resande fot. Ok, jag generaliserar men det är min studie. Nåväl, när man som jag likt en svamp suger i sig varje droppe av en för mig ny kultur blir följden även att jag inte vill stöta mig med någon av lokalbefolkningen. Åhh…vad spännande och exotiskt låter det ur min mun när det jag kanske egentligen tänker är det som killen i En idiot på resa faktiskt säger. Ett sätt att trampa någon på tårna är att kritisera deras mat. Jag vet själv hur det känns. Nästan lika känsligt som om någon skulle anmärka på min son. Nu har det förstås aldrig hänt.
Men det som har hänt är att jag plågat mig igenom hemska måltider och hållit god min för värdens skull. Det värsta måste ha varit hästmjölken i Mongoliet.
Mamma och jag på steppen mitt ute i ingenstans boendes med nomader i deras jurtor. Jakar utanför dörren och getter här och var, även i sängen. Ingen toalett och då menar jag ingen toalett. Inte utedass eller potta. Inte ens en buske att gömma sig bakom. Två dygn i en rysk Jeep mitt ut i ingenstans. Vi hade ätit getkött, jakyoghurt och 7-up.
En eftermiddag kommer frun i huset(tältet) in till oss med en stor skål med en grådaskig vätska i. Hon ser stolt och glad ut och jag börjar misstänka att hon ska till att bjuda på nationaldrycken Airag. Jäst hästmjölk. Jag har blivit varnad men vi ser ingen chans att ta oss ur. Mongoliska ryttare utanför dörren, kanske ättlingar till Djingis khan. Botten upp.
Inte gott. Det smakar ljummen jäst. Sköljer ner med 7-up.
Jag undrar vad kapten Haddock hade sagt. Död och pina! Huggormars avföda! Men jag håller förstås god min och dricker på.
Tips:
*Om möjligt, ta med egen proviant på din Mongoliet-tripp
*Ta med tandpetare för att få bort sand och hår som getgrytan kan innehålla
*Ta med toapapper
*Tveka inte att åka. Det är fantastiskt vackert och värt avsaknaden av större kulinariska upplevelser
